Hej!

Det går ganska bra nu.

Jag fick VG på rapporten vi lämnade in men också på en av tentorna jag skrev! Nu väntar jag bara på svar på den andra tentan. Det gnager. Jag fick värsta glädjeruset då jag fick veta om dessa betyg. Känns så skönt!

Idag ringde även en från socialförvaltningen så jag ska på jobb intervju. Blir spännande!

Jag har fått min första beställning på hundhalsbanen och det känns ju super.

Imorgon kommer jag mest troligt att ha stuckit min första PVK! Det känns stort just nu. haha

Har även hittat annat som känns bra om inte min plan går som jag tänkt för tillfället. Sitter och håller tummarna för att få ett gott besked om en annan sak.

Det känns helt enkelt bra och jag lever just nu på förhoppningar att saker ska gå vägen som jag faktiskt inte kan påverka. Elvis är fortfarande min älskling, favorit, baby, solstråle, bästis och det bästa som kunnat hända detta år. Alex och jag är förlovade och ringarna kom igår. Åh så fina och det känns så bra! <3 Mina killar är bäst   

Julen närmar sig med stormsteg och jag har planer på julklappar! Det konstiga blir ju bara hur blir denna jul egentligen? Allt kommer vara annorlunda.

Det är så kul att kunna se vad man skrev för exakt 5 å 6 år sedan. Kan sitta och skratta för mig själv  men ibland får man ju skämmas lite också.. haha ;)

Hur som helst behöver jag skriva av mig lite. Vilket tungt år det har varit. Jag har faktiskt inte alls mått bra vissa stunder samtidigt så är detta år då min dröm går i uppfyllelse. Jag skaffade hund och hela min livsstil/situation har förändrats. Jag känner mig mer säker på vad jag faktiskt vill göra vilket känns så himla bra.

Men det jag ville ta upp var ett tillfälle förra året då jag blev illa behandlad av en läkare. Jag sökte kontakt med en hudläkare eftersom jag hade konstiga "utslag" som aldrig gick bort. Först fick jag vänta nån månad på att få komma dit, när jag väl kom dit bemöttes jag av en otrevlig läkare som inte informerade mig speciellt mycket om den kroniska hudsjukdomen som jag drabbats av och alltid kommer att leva med. Läkaren skrev ut olika salvor och grejer.

Jag kommer aldrig mer besöka denna läkare, skrev till och med ett mejl till chefen på stället, men nu när vi precis börjat läsa om läkemedel och jag har kommit i kontakt med hemsidan "FASS" så sökte jag på psoriasis och har läst mig till massor som jag var helt ovetande om.

Denna sjukdom går i arv (jag vet ingen i min släkt med psoriasis) men den bryter oftast ut vid 20 eller 40-50 års åldern. Den bryter oftast ut pga något, tex, stress, infektioner, vissa läkemedel, alkohol, rökning, en skada i huden tex brännsår eller av för lite eller för mycket sol.

Mitt psoriasis satte sig först bakom ena örat, på ena knät och även på båda ögonlocken. När de kom på ögonlocken kände jag att det fick räcka, jag var tvungen att göra nå åt de. De utlöstes mest troligt pga stress eller en blandning mellan det, infektioner och sol.

Fick dock en kommentar av läkaren om att jag vistas ju inte i solen för att jag är rätt blek. Vilket absolut inte stämmer. Jag vistas mycket utomhus och i solen. Lägger mig väl inte å pressar så ofta men det spelar ingen roll... Man säger inte så. Var dessutom på hösten så kanske inte är tid för solstolen direkt..

När man har psoriasis bildas cellerna i överhuden (det yttersta hudlagret) snabbare än vanligt. Ett normalt hornlager (det yttersta lagret på huden) hinner inte bildas och cellerna lossnar inte längre en och en utan flagar av i stora sjok, man fjällar. Det beror på en inflammation i överhuden och i de yttersta delarna av läderhuden. Inflammationen ökar blodcirkulationen vilket gör att huden rodnar och blir varm.

Jag kan bli så arg när jag tänker på detta, den viktigaste uppgiften läkaren har är att informera patienten så att denne förstår vad som sägs och vad jag som patient kan göra för att motverka i detta fall psoriasis. Nu har ju inte jag så farligt men man vet aldrig, det kan bli värre och då vill man ju kunna kontakta en läkare som tar en seriöst och sitt jobb på allvar oavsett vilken sjukdom.