Idag var jag med om en grej som verkligen förstörde min dag.
De började så fint att vakna upp bredvid Alex, springa, lunch hos morfars och sen äntligen få komma till hudläkaren!

Som jag längtat för att få bort mina extremt torra fläckar.

Jag har varit till henne förut och då tyckte jag inte hon var så värst glad men idag kändes de ändå hyfsat, till en början.
Hon gav mig flera små pikar utan att ens veta utan bara anta att jag tex duschar länge och ofta, att jag borde veta hur jag ska behandlas för denna hudsjukdom osv.
Men min bägare rann över och jag blev rent förolämpad och nästan lite sårad.
Precis innan jag lämnar henne säger hon "du får säga att jag är inte så dum som jag ser ut!"

Helt seriöst, så säger man inte! Så sjukt oproffesionell och otrevlig att jag blev så chockad, sa hejdå och gick. Jag är alldeles för snäll, trögtänkt och dum som i alla fall inte kunde fråga hur tänkte du nu?

Jag har tänkt igenom hela mötet om och om igen, stör mig på allt hon gjorde mot mig. Nästan allt hon sa var pikar.

Jag tänker inte gå till henne mer, det är en sak som är säker.
Vad jag gör åt saken är en annan! Men jag börjar alltid tvivla på mig själv när de väl kommer till kritan.