hej, jag är hemmkommen från Umeå men sitter dock hos pojkvän eftersom de är ju självaste alla hjärtans dag, farmor har även fyllt eller fyller imorgon hela 77 år. De blev paltätande med släktingar i omgångar och eftersom vi var lite försenade från Umeå så blev vi sena och några hade till och med redan hunnit fara när vi kom på grund av match och sånt.

Håkan var grymt bra, dock var inte jag de.  Inte personerna omkring mig heller. Jag höll helt enkelt på att svimma och hamnade i nått chocktillstånd som gjorde att jag började storgråta och kunde inte sluta. Det hela var hemskt och eftersom mannen framför mig lutade sig över mig svettig och förjävlig och det blev inte bättre av att tjejen bakom mig hoppade och gnuggade på mig som en galning och båda var ett huvud längre än jag. Så jag fick ingen luft där nere jag stog. 

Så tillslut för kanske 7 gången som vakten frågar om jag mår bra så jag skakde på huvuden som ett nej, han såg nog att jag grät som ett barn och jag blev upplyft. Tragedi.

Jag kunde inte heller sluta, och jag klarade inte av att sitta inne med rödakorset pojken så jag a att jag skulle gå ut för då hörde jag att Kärlek är ett brev skickat tusen gånger började spela. Jagstog dr och grät hela resten av konserten och de bredvid mig stirrade förvånat typ.

Men håkan var bra och jag är glad och nu ska jag mysa med min älskling som varit klart på toan sen länge. puss