Idag när jag åkte hem med bussen så satt en av alkoholisterna i sätet bredvid. Han pratade i telefonen och verkade lugn vilket kändes skönt, han hade ingen påse eller så med sig så jag tänkte att han verkar ju faktiskt sköta sig!

Han pratade om sina hårdbröd mackor med korv på som han skulle äta och sen skulle han komma till någon och sova över. Jag började känna att han är säkert så ensam, för det är inte så ofta man hör en vuxen man som ska fara och sova över hos en kompis.

Hur som helst slutar han prata och jag kände verkligen att han kanske har skärpt sig det kändes bra. Men så öppnar han jackan och drar ut en flaska med något rött inuti. Allt som bara spricker och jag känner NEEJJ!

Han har ju en sjukdom och jag tycker så himla synd om dem.

Jag känner mig ensam själv idag. Alla mina kompisar är borta och gör annat eller sjuka och Alex är med sina kompisar. När jag fick veta att jag lixom skulle bli själv hela fredags kväll så blev jag så ledsen kände mig så ensam. Även om jag visste att (som tur är) mamma eller pappa iaf skulle vara hemma.

Det kändes som att jorden gick under för bara en kväll, ibland gör de ju bara så.. Eller är de kanske bara för mig?